Gillis och jag

Jag måste berätta mitt möte med Gillis, den är så overklig att den inte kan vara falsk.......... eller jag vet inte.......... jag är glad just nu.
Det började med att Gillis ringde mig och sa vi måste ta ett snack inan utmaningen så hoppa på din cykel och cykla hit. Det gjorde jag och var ganska snabbt frame hos Gillis tempel.

Gillis: Goddag!
Jag: Tja!
Gillis: Man säger Goddag, Hejsan eller Hej.. förstår du det?
Jag: I min värld så säger man bara Tja inget annat... förstår du det?
Gillis: Du är patetisk visste du det?
Jag: Ser du min cykel där borta?
Gillis: Ja?
Jag: Det är en fantastisk cykel, jag har haft den väldigt länge det är min bästa inköp.
Gillis: Vad har den med saken
Jag: Jo det är så här. När du titta på cykeln så knöt jag ihop dina skosnören, så nästa steg du tar så kommer du ramla och jag kommer skratta så mycket.
Gillis: Hahaha bra att du sa det nu ska jag ta bort skorna så jag inte kommer ramla.

När Gillis gick på knä och börja ta av sig skorna så tog jag upp en stekpana och slog honom på huvudet.

Gillis: Aj!!! Vad var det där
Jag: Det där var jag som gjorde illa dig
Gillis: Aj!! Det för ont
Jag: Jag vet....... det gör ont att försöka ta bollen från mig... nu är det jag som har bollen, ska vi gå in och ta en te eller ska jag slå dig igen.

Vi gick in och satte oss i matsalen där satt den där trollen. Jag tog min bricka och gick fram till mattanten för att hämta min kost.

- Ge mig maten, sa jag.
- Varsågod, ett kilo bacon och ett gäng små kroketter på tu man hand, sade mattanten.
- Tack!

Trollen satt där, jag såg honom. Jag tittade lite, sen placerade jag mitt glas i mjölkmaskinen och studerade hur det sakta fylldes med fettig, röd mjölk ifrån Arla. Brinn i helvetet, skogsvägar.

Trollen satt där, jag såg honom. Jag gick fram och frågade...

- Troll, är det ledigt här?
- Va?
- Troll, är det ledigt här?
- Ja, varsågod och sitt. Men jag är ej ett troll.
- Du är visst ett troll. Om du inte är det så är jag Colin Nutley.

Trollen tystnade, han visste inte vad jag skulle säga. Jag satte mig och började äta min bacon på tu man hand. Vem såg jag då, om inte Charlie komma rusande in med en spegel i varje hand..

- Charlie! Charlie Jönsson, din gamle lirare!
- Åh, tja! Läget, svarade han undrades.
- Det är bra, men kom hit, sade jag.

Jag fortsatte viskande:

- Ser du trollen som sitter där? Han har slutat äventyra, så jag vill inte att han ska höra vad jag säger.
- Okej, svarade Charlie och såg fundersam ut. Sen gick han.

Jag fortsatte äta min mat. Trollen såg ut att iaktta mig när jag fyllde munnen med det saftiga guldet. Till slut orkade jag inte med trycket längre.

- Vad glor du på, skrek jag, och blängde.
- Inget, sa trollen.
- Men sluta kolla, kan inte en människa få äta ifred!
- Jag är oskyldig! utbrast trollen.

Sen lämnade jag tallriken och gick vidare till fotbollsplanen. Trollen verkade följa efter.